18 år!

Tänk att vår lille Christopher har blivit så stor! I Söndags fyllde han arton år. Lillasyster Emilia fixade det mesta av tårtan, visst blev den fin! Eftersom Christopher nog är Sveriges mest trogna "sport-hejare" gick temat i blått och gult. Vi firade med släkt och vänner och jag tror att han uppskattade uppvaktningen. Det känns som vi har börjat på ett nytt kapitel i Christophers liv och vi väntar med spänning på att få se vad den bär med sig. Det är i alla fall skönt att veta att vi inte behöver möta framtiden ensamma utan att Jesus är med oss, han har lovat att vara med oss, och han säger att "Det finns hopp för din framtid!" Jer.31:17a Och det härliga är att det gäller alla som tar sin tillflykt till honom!

Vilken lång och skön sommar vi har haft!

Här ligger Christopher, Emma, Lukas och farmor och slappar på studsmattan.

Jag ska försöka bli en lite bättre bloggare tror jag...

Men jag kanske borde hålla mig till en blogg,

så jag tror jag använder: Mrs Netis Sons blogg fom nu.

Välkommen att följa vårt liv där!

Mammas fotomodeller

Emilia & Emma

Prisa Gud! Skatteåterbäringen!

Jag håller med Robin Hood & Co,

visst är det trevligt när man får tillbaka på skatten..

Vi passade på att köpa en ny kamera.

Tack vare min bror Peter som vet lite om sånt här blev det en bra också.

Det var ju en ogenomtränglig djungel av kameror man kunde välja mellan.

Så vi frågade honom och han rekomenderade en Canon Power Shot G9,

och vi är hur nöjda som helst! Dessutom har man ju inte lärt sig alla finesser än...

Här kommer ett litet smakprov:

--O--

--O--

--O--

--O--

--O--

--O--

--O--

--O--

Nöjestripp till Åland

Vi har varit på Åland!

7-8 juni 2008

För att fira att Emilia gått ut grundskolan tog vi oss en liten tur till Åland. Vi hade underbart väder precis hela tiden och njöt i fulla drag!

-¤-

Emma & jag

-¤-

Lukas hällde sina nyköpta godisar i en påse tryckt med "för illamående" på,

det tyckte vi var passande så mycket som han åt.

-¤-

Emma på en brygga i Mariehamn.

-¤-

Emilia också i Mariehamn.

-¤-

Jag vid en vacker rosenbuske i en liten trädgård invid hotellet.

-¤-

På söndag förmiddag efter en rejäl hotellfrukost gick vi strandpromenaden till Mariebad.

Där njöt vi i det varma vattet i några timmar.

-¤-

Sedan var det dax för mat igen.

-¤-

Trötta och nöjda väntar vi på bussen som ska ta oss till Eckerö för hemfärd.

-¤-

Åter på båten och Östersjön.

På väg hem.

Mys med kaninerna

Vad mysigt det är med kaniner! Emma och Lukas tog hand om burstädningen i lördags och jag misstänker att det inte var riktigt lika mysigt som på bilden ovan. Men för att vara förstagångsstädare av kaninbur så gjorde dom det bra. Det jobbigaste var nog att sopa upp all halm som hamnade på balkonggolvet. Men övning ger färdighet, de kommer att bli proffs på det här. Nästa gång är det Christopher och Emilias tur att städa, så det blir nog inte allt för betungande. Nu har vi fått sära på de små liven för de biter varandra så och nosar varann i baken. Vi vill inte ha ungar än så de får nog leva skilda ett tag framöver. Det känns lite tråkigt för de var ju så mysiga ihop ( tills de börja bråka förståss).

Våra nya små älsklingar!

Äntligen är de här!

När Tiger dog bestämdes det i familjen Gustafsson att vi skulle skaffa ett djur med lite längre "hållbarhet" än en hamster. De dör ju så fort och det är för sorgligt att se sina barn sörja efter en kär vän.

Men nu är de här våra nya små älsklingar!

Killarnas kanin heter Bobo, vi ville gärna ge honom ett namn som även Christopher kan säga, så det fick bli Bobo. Han är en dvärgvädurskanin.

Så här ser han ut:

Tjejernas kanin heter Lollipop och är en Lejonhuvad

dvärgvädurskanin. Hon är lika liten som Bobo men ser större ut pga hennes långa päls (förutom på den här bilden förståss).

Och så här ser hon ut:

Lilla Tiger har dött

Vår lilla hamster har dött. Ja, Emmas hamster var det ju men han var ju som vår. Usch vad sorgligt det är, till och med när ett så litet liv släcks ut! Av gammal vana är man på väg till buren med äppelskrutten och lite ost ibland. Han blev bara ett år gammal, han var nog sjuk fast det var inget vi la märkte till. Nä, nu får vi nog skaffa något djur som lever lite längre. Vi har funderat och det verkar som det blir ett par små kaniner. Dvärgvädurskaniner verkar vara så mjuka och goa och man kan ha dem i koppel och träna hoppning med dem. Det är lite mer jobb än med en liten hamster men det kan det nog vara värt.
Jag hade en liten dvärgkanin när jag var liten, hon hette Norpan för hon gnagde på det mesta när hon sprang lös. I hela åtta år levde hon och hon fick flytta hemifrån när jag gifte mig som 19-åring. Och min käre make fick inte bara en fru utan även en kanin på halsen.
Så nu planerar vi för fullt för våra nya familjemedlemmar, det behövs byggas burar och skaffa hem allt som behövs. De har inte blivit till än, men i April väntas deras ankomst. Hoppas jag hittar kameran som försvann i julas, så att ni kan få se de små underverken!

God Jul

&

Gott Nytt År!

.

Var rädda om varandra!

/Jeanette

http://cutecolors.com

Ullig liten Tiger

Jag går in på pojkarnas rum. Allt är tyst. Barnen har gått till skolan och det är bara tvättmaskinens avlägsna ljud som hörs. Jag drar undan de solblekta gardinerna från fönstret. Där bakom gardinerna står Lukas långa gängliga physalisplantor. De täcker minst halva fönstret nu. Fröna satte han så omsorgsfullt i en avklippt mjölkförpackning i våras. På var och en av plantorna hänger de små gröna frukterna som han så länge har väntat på. Undrar när det är dags för skörd? Jag vänder mig om och ser att Emmas lilla ulliga hamster är vaken.
– Hej på dig lilla gubben, vill du ha lite ost?
Han tittar nyfiket upp på mig. I kylskåpet ser jag resterna från gårdagens middag, kanske vill han ha lite ris. Undrar om han smakat det någon gång? Jag tar en nypa klibbigt kallt ris och lägger ner i hans bur. Han är genast där och luktar. Det var visst gott för han stoppar kinderna fulla. Han var nog lite för glupsk för han börjar nysa, det måste ha varit världens minsta och gulligaste nysningar. Några risgryn sitter envist fast på mitt finger och jag låter Tiger, som han heter, slicka i sig dem. Jag sätter mig på huk och småpratar lite med honom. Han är så söt. När jag pratar med honom kommer han fram till mig, ställer sig på bakbenen och sticker ut sin lilla nos genom gallret, morrhåren far upp och ner, jag sätter näsan intill buren och vi nosar på varandra. Allt är så lugnt och stilla. Plötsligt blir han rädd för något och rycker till. Jag själv blir så rädd att jag ramlar baklänges och hamnar sittandes på golvet. Och han gjorde detsamma fast i buren. Vi riktigt flög baklänges både han och jag. Jag skrattar och lämnar Tiger för att gå och ta reda på morgonens disk. Tänk att vi lyckades skrämma varandra så Tiger och jag.

Ett vinrött paket med guldsnören

Vad skönt att veta att någon tänker på en. Att känna sig sedd, betydelsefull. Någon lägger ner tid och pengar på att visa mig sin uppskattning. Visst är det enormt eller i alla fall fantastiskt! Det är så viktigt att känna att man är värdefull, att man gör en viss skillnad i den här världen.

Tänk idag skulle man kunna tro att det var julafton! På förmiddagen kom min mans chef förbi, han hade hjälpt oss att få vinterdäcken på bilen och ville lägga ner sommardäcken i källaren. Dessutom kom han med ett vackert vinrött paket med guldsnören! Var det någon som skulle ha paket så var det väl han! Han är en fantastisk chef som sprider välsignelser omkring sig där han är! Senare på eftermiddagen fick jag en så söt liten gåva från min väninna, visserligen hade jag passat hennes barn men ändå, jag förväntade mig absolut ingenting. Fyra fina chokladkulor som borde avnjutas långsamt låg i en liten ask med guldband. Önskar att alla skulle få känna sig älskade och uppskattade. Jag önskar att jag kunde bli bättre på att visa människor i min närhet hur mycket de betyder för mig.