Ullig liten Tiger

Jag går in på pojkarnas rum. Allt är tyst. Barnen har gått till skolan och det är bara tvättmaskinens avlägsna ljud som hörs. Jag drar undan de solblekta gardinerna från fönstret. Där bakom gardinerna står Lukas långa gängliga physalisplantor. De täcker minst halva fönstret nu. Fröna satte han så omsorgsfullt i en avklippt mjölkförpackning i våras. På var och en av plantorna hänger de små gröna frukterna som han så länge har väntat på. Undrar när det är dags för skörd? Jag vänder mig om och ser att Emmas lilla ulliga hamster är vaken.
– Hej på dig lilla gubben, vill du ha lite ost?
Han tittar nyfiket upp på mig. I kylskåpet ser jag resterna från gårdagens middag, kanske vill han ha lite ris. Undrar om han smakat det någon gång? Jag tar en nypa klibbigt kallt ris och lägger ner i hans bur. Han är genast där och luktar. Det var visst gott för han stoppar kinderna fulla. Han var nog lite för glupsk för han börjar nysa, det måste ha varit världens minsta och gulligaste nysningar. Några risgryn sitter envist fast på mitt finger och jag låter Tiger, som han heter, slicka i sig dem. Jag sätter mig på huk och småpratar lite med honom. Han är så söt. När jag pratar med honom kommer han fram till mig, ställer sig på bakbenen och sticker ut sin lilla nos genom gallret, morrhåren far upp och ner, jag sätter näsan intill buren och vi nosar på varandra. Allt är så lugnt och stilla. Plötsligt blir han rädd för något och rycker till. Jag själv blir så rädd att jag ramlar baklänges och hamnar sittandes på golvet. Och han gjorde detsamma fast i buren. Vi riktigt flög baklänges både han och jag. Jag skrattar och lämnar Tiger för att gå och ta reda på morgonens disk. Tänk att vi lyckades skrämma varandra så Tiger och jag.