Ullig liten Tiger

Jag går in på pojkarnas rum. Allt är tyst. Barnen har gått till skolan och det är bara tvättmaskinens avlägsna ljud som hörs. Jag drar undan de solblekta gardinerna från fönstret. Där bakom gardinerna står Lukas långa gängliga physalisplantor. De täcker minst halva fönstret nu. Fröna satte han så omsorgsfullt i en avklippt mjölkförpackning i våras. På var och en av plantorna hänger de små gröna frukterna som han så länge har väntat på. Undrar när det är dags för skörd? Jag vänder mig om och ser att Emmas lilla ulliga hamster är vaken.
– Hej på dig lilla gubben, vill du ha lite ost?
Han tittar nyfiket upp på mig. I kylskåpet ser jag resterna från gårdagens middag, kanske vill han ha lite ris. Undrar om han smakat det någon gång? Jag tar en nypa klibbigt kallt ris och lägger ner i hans bur. Han är genast där och luktar. Det var visst gott för han stoppar kinderna fulla. Han var nog lite för glupsk för han börjar nysa, det måste ha varit världens minsta och gulligaste nysningar. Några risgryn sitter envist fast på mitt finger och jag låter Tiger, som han heter, slicka i sig dem. Jag sätter mig på huk och småpratar lite med honom. Han är så söt. När jag pratar med honom kommer han fram till mig, ställer sig på bakbenen och sticker ut sin lilla nos genom gallret, morrhåren far upp och ner, jag sätter näsan intill buren och vi nosar på varandra. Allt är så lugnt och stilla. Plötsligt blir han rädd för något och rycker till. Jag själv blir så rädd att jag ramlar baklänges och hamnar sittandes på golvet. Och han gjorde detsamma fast i buren. Vi riktigt flög baklänges både han och jag. Jag skrattar och lämnar Tiger för att gå och ta reda på morgonens disk. Tänk att vi lyckades skrämma varandra så Tiger och jag.

Ett vinrött paket med guldsnören

Vad skönt att veta att någon tänker på en. Att känna sig sedd, betydelsefull. Någon lägger ner tid och pengar på att visa mig sin uppskattning. Visst är det enormt eller i alla fall fantastiskt! Det är så viktigt att känna att man är värdefull, att man gör en viss skillnad i den här världen.

Tänk idag skulle man kunna tro att det var julafton! På förmiddagen kom min mans chef förbi, han hade hjälpt oss att få vinterdäcken på bilen och ville lägga ner sommardäcken i källaren. Dessutom kom han med ett vackert vinrött paket med guldsnören! Var det någon som skulle ha paket så var det väl han! Han är en fantastisk chef som sprider välsignelser omkring sig där han är! Senare på eftermiddagen fick jag en så söt liten gåva från min väninna, visserligen hade jag passat hennes barn men ändå, jag förväntade mig absolut ingenting. Fyra fina chokladkulor som borde avnjutas långsamt låg i en liten ask med guldband. Önskar att alla skulle få känna sig älskade och uppskattade. Jag önskar att jag kunde bli bättre på att visa människor i min närhet hur mycket de betyder för mig.

Vinterns första snögubbar!

Vi har haft en härlig men mycket slitsam vecka i sommarstugan! Här finns det alltid mycket på gång och man behöver aldrig gå sysslolös! Lloyd, pappa och Peter har snickrat på den nya innertrappan. De hann med en hel del men på kvällarna såg de rätt slitna ut, det enda de riktigt orkade med efter avslutad arbetsdag var nog att försöka slå varandra i pingis. De har verkligen gjort ett bra jobb! Mamma och jag gav oss i kast med den aldrig sinande vedhögen! Förväl att det finns vedklyvar nu förtiden, det var tillräckligt jobbigt ändå. Barnen hjälpte till en del också speciellt Christopher var uthållig med veden.

Mamma såg till att vi alla fick i oss ordentligt med fika, har är det ingen risk att man blir mager. Det var både gott och mysigt när vi alla 13 trängde ihop oss runt pappa och mammas runda köksbord. På kvällarna när alla barnen kommit i säng stupade vi trötta ner i soffan för lite avkoppling, veden brann vackert i öppna spisen och vi njöt alla av lugnet.

På dagarna var det fullt hålligång på barnaskaran, de var bara sex stycken men emellanåt lät det som 26! De har kul ihop och leker från morgon till kväll. En dag när de vaknade var det snö på marken. Innan jag hann komma upp ur sängen hade de hunnit göra en hel liten snögubbe familj! Vinterns första snö är alltid välkommen när man är i den här åldern.

På vår tomt hade vi "tecken" från alla fyra årstiderna det här höstlovet,

vår;gullvivor och pensee,

sommar; smörblommor och blåklockor,

höst;röda nypon och en "lövig" gräsmatta

vinter; snö, allt på samma gång!

Lukas fyllde 9 år i Tisdags, när vi skulle äta frukost fick vi sällskap av en liten mus. Barnen tyckte den var så söt och blev inte alls glada när vi gillrade musfällan. Men när Lukas såg vad den lilla söta musen hade gjort med hans älskade mussepigg tröja var den inte så populär längre! Lukas har ett förvaringssystem under sängen där han bland annat förvarar sina kläder. Tyvärr var inte skjutdörren helt stängd så han hade haft besök av en liten mus. Den hade tuggat rejält på ett par tröjor och säkert haft det riktigt "musigt" där under sängen. Tillsammans med mormor och morfars fångst lyckades vi att fånga 4 möss.

Nu börjar vardagen igen, höstlovet tog slut alldeles för fort även om vi alla kanske behöver komma hem och vila upp oss igen. För så är det väl ofta, när man är ledig då jobbar man som mest för att hinna med allt man inte hinner med när man inte är ledig. Knepigt!