God Jul

&

Gott Nytt År!

.

Var rädda om varandra!

/Jeanette

http://cutecolors.com

Ullig liten Tiger

Jag går in på pojkarnas rum. Allt är tyst. Barnen har gått till skolan och det är bara tvättmaskinens avlägsna ljud som hörs. Jag drar undan de solblekta gardinerna från fönstret. Där bakom gardinerna står Lukas långa gängliga physalisplantor. De täcker minst halva fönstret nu. Fröna satte han så omsorgsfullt i en avklippt mjölkförpackning i våras. På var och en av plantorna hänger de små gröna frukterna som han så länge har väntat på. Undrar när det är dags för skörd? Jag vänder mig om och ser att Emmas lilla ulliga hamster är vaken.
– Hej på dig lilla gubben, vill du ha lite ost?
Han tittar nyfiket upp på mig. I kylskåpet ser jag resterna från gårdagens middag, kanske vill han ha lite ris. Undrar om han smakat det någon gång? Jag tar en nypa klibbigt kallt ris och lägger ner i hans bur. Han är genast där och luktar. Det var visst gott för han stoppar kinderna fulla. Han var nog lite för glupsk för han börjar nysa, det måste ha varit världens minsta och gulligaste nysningar. Några risgryn sitter envist fast på mitt finger och jag låter Tiger, som han heter, slicka i sig dem. Jag sätter mig på huk och småpratar lite med honom. Han är så söt. När jag pratar med honom kommer han fram till mig, ställer sig på bakbenen och sticker ut sin lilla nos genom gallret, morrhåren far upp och ner, jag sätter näsan intill buren och vi nosar på varandra. Allt är så lugnt och stilla. Plötsligt blir han rädd för något och rycker till. Jag själv blir så rädd att jag ramlar baklänges och hamnar sittandes på golvet. Och han gjorde detsamma fast i buren. Vi riktigt flög baklänges både han och jag. Jag skrattar och lämnar Tiger för att gå och ta reda på morgonens disk. Tänk att vi lyckades skrämma varandra så Tiger och jag.

Ett vinrött paket med guldsnören

Vad skönt att veta att någon tänker på en. Att känna sig sedd, betydelsefull. Någon lägger ner tid och pengar på att visa mig sin uppskattning. Visst är det enormt eller i alla fall fantastiskt! Det är så viktigt att känna att man är värdefull, att man gör en viss skillnad i den här världen.

Tänk idag skulle man kunna tro att det var julafton! På förmiddagen kom min mans chef förbi, han hade hjälpt oss att få vinterdäcken på bilen och ville lägga ner sommardäcken i källaren. Dessutom kom han med ett vackert vinrött paket med guldsnören! Var det någon som skulle ha paket så var det väl han! Han är en fantastisk chef som sprider välsignelser omkring sig där han är! Senare på eftermiddagen fick jag en så söt liten gåva från min väninna, visserligen hade jag passat hennes barn men ändå, jag förväntade mig absolut ingenting. Fyra fina chokladkulor som borde avnjutas långsamt låg i en liten ask med guldband. Önskar att alla skulle få känna sig älskade och uppskattade. Jag önskar att jag kunde bli bättre på att visa människor i min närhet hur mycket de betyder för mig.

Vinterns första snögubbar!

Vi har haft en härlig men mycket slitsam vecka i sommarstugan! Här finns det alltid mycket på gång och man behöver aldrig gå sysslolös! Lloyd, pappa och Peter har snickrat på den nya innertrappan. De hann med en hel del men på kvällarna såg de rätt slitna ut, det enda de riktigt orkade med efter avslutad arbetsdag var nog att försöka slå varandra i pingis. De har verkligen gjort ett bra jobb! Mamma och jag gav oss i kast med den aldrig sinande vedhögen! Förväl att det finns vedklyvar nu förtiden, det var tillräckligt jobbigt ändå. Barnen hjälpte till en del också speciellt Christopher var uthållig med veden.

Mamma såg till att vi alla fick i oss ordentligt med fika, har är det ingen risk att man blir mager. Det var både gott och mysigt när vi alla 13 trängde ihop oss runt pappa och mammas runda köksbord. På kvällarna när alla barnen kommit i säng stupade vi trötta ner i soffan för lite avkoppling, veden brann vackert i öppna spisen och vi njöt alla av lugnet.

På dagarna var det fullt hålligång på barnaskaran, de var bara sex stycken men emellanåt lät det som 26! De har kul ihop och leker från morgon till kväll. En dag när de vaknade var det snö på marken. Innan jag hann komma upp ur sängen hade de hunnit göra en hel liten snögubbe familj! Vinterns första snö är alltid välkommen när man är i den här åldern.

På vår tomt hade vi "tecken" från alla fyra årstiderna det här höstlovet,

vår;gullvivor och pensee,

sommar; smörblommor och blåklockor,

höst;röda nypon och en "lövig" gräsmatta

vinter; snö, allt på samma gång!

Lukas fyllde 9 år i Tisdags, när vi skulle äta frukost fick vi sällskap av en liten mus. Barnen tyckte den var så söt och blev inte alls glada när vi gillrade musfällan. Men när Lukas såg vad den lilla söta musen hade gjort med hans älskade mussepigg tröja var den inte så populär längre! Lukas har ett förvaringssystem under sängen där han bland annat förvarar sina kläder. Tyvärr var inte skjutdörren helt stängd så han hade haft besök av en liten mus. Den hade tuggat rejält på ett par tröjor och säkert haft det riktigt "musigt" där under sängen. Tillsammans med mormor och morfars fångst lyckades vi att fånga 4 möss.

Nu börjar vardagen igen, höstlovet tog slut alldeles för fort även om vi alla kanske behöver komma hem och vila upp oss igen. För så är det väl ofta, när man är ledig då jobbar man som mest för att hinna med allt man inte hinner med när man inte är ledig. Knepigt!

När vi var på zoo sist träffade vi på den här underliga filuren.

Visst ser han märklig ut, först trodde vi att han låg på rygg och solade magen men ...

Gör han inte det föresten?

Han ser rolig ut i alla fall!

Min hemsida: Mrs Netis.se

Hej på er!
Jag har gjort en hemsida, kom och titta!
Det blir nog där jag håller hus nu, kan tro att det inte händer så mycket här,vi får se...
/Mrs Netis

Mums!

Jag är nog en obotlig gottegris, i alla fall ca en vecka i månaden. Får jag fresta med en superlätt och underbart god kladdkaka?

Men passa dig, smeten är farligt god!

Till min kära makes förtret finns det inte mycket smet kvar när den ska in i ugnen...

Den liksom bara går upp i rök.

Receptet har jag fått av min mamma som fick det av sin syster som fick det av.....

Smaklig kaka!

(om inte smeten smet, förstås!)

Foton

Love you!

Några bilder från vår sköna resa

Resan till Teneriffa

Lite tok-snack!

Jag följde med min äldsta dotter till vårdcentralen idag. På väg hem gick vi förbi apoteket för att hämta ut medicinen. Medan vi väntade synade vi hyllorna. Vi såg bla. tabletter för muntorrhet, märkligt att sånt ska behöva säljas tyckte jag. Det räcker ju att tänka på chokladbollar så är salivproduktionen i full gång. Bara ett litet tips, både ekonomiskt och kalorifritt!

Jobbiga omständigheter?

Visst finns det vissa dagar i livet när det mesta känns jobbigt. Man vill inte göra något och allt känns fel. Läs om denna kille och kolla hans inställning till livet. Där har i alla fall jag något att lära!

__________________

Fikonträdet blomstrar inte mer,
och vinstocken ger ingen skörd.
Olivträdets frukt slår fel,
och fälten ger ingen föda.
Fåren rycks bort ur fållorna,
och ingen boskap finns i stallen.
Men jag vill jubla i HERREN och
glädja mig i min frälsnings Gud.
HERREN, Herren är min starkhet.
Han gör mina fötter som hjortens och
låter mig gå fram över mina höjder.
För sångmästaren,
med mitt strängaspel.
Hab.3:17-19

GT i Bibeln

_______________________

Tänk vilken människa, vilken inställning till livet. Gode Gud hjälp mig bli sån! Att jag mitt i alla svårigheter och problem ändå har kvar min glädje i Herren. Denna bondes omständigheter var hemska, den underbara våren blev inte så underbar som den borde. Här fanns inga vackra, väldoftande fikonblommar och det betyder att det inte fanns några fikon att skörda i höst. Olivträden blommade visserligen, men oliverna blev förstörda. Föra att inte tala om åkerfälten, där fanns ingenting att skörda heller. Vid det här laget skulle inte jag ha varit någon jublande bonde precis. Dessutom var det någon som stal alla hans får ur hagen och inte ett enda djur fanns kvar i stallet. Man skulle kunna tänka sig att den stackaren skulle gå och klaga för sina grannar och vänner, och gräva ner sig i självömkan.
– Det blir allt en mager framtid.
Men vad gör människan?! Jo han säger:
– Jag vill jubla i Herren!
– Jag vill glädja mig i min frälsnings Gud!
Han måste bara ha bestämt sig för att vara glad i alla fall. Om man bortser från omständigheterna så är livet fantastiskt, Gud är med mig och han kommer att hjälpa mig. Han ger mig den kraft jag behöver för att klara av detta!
Han hade förstått att ”glädje i Herren är min starkhet” och han tog sin själ i handen för att gå och prisa Gud.
Min önskan är att jag också var så smart. Att blicka över problemen och där, där finns ju min hjälpare. När han såg det var det klart att han jublade och hans steg kändes lättare! Han visste att hjälp var på väg!

Mina första små skor!

Visst kan man bli nostalgisk...
Tog kort på mina första små skor igår. Något slitna är de, för jag började gå tidigt. När jag var 6 månader gick jag runt pappa och mammas sängar. Tack vare det blev jag gipsad i tre månade vid 7 månaders ålder. Efter det blev det stödskenor ytterligare några månader. Så passa på era små älsklingar som promenerar tidigt.

Bjud någon på blåbärspaj!

Varför inte bjuda på en paj gjord på goda nyttiga blåbär. Jag fick ett överraskande besök igår. Min lilla mormor på 89 år och min goa moster. Jag slängde ihop en paj snabbt som vi njöt av tillsammans med vispgrädde.

Recept: ca 6 portioner

1½ dl vetemjöl

3dl havregryn

1dl socker

1tsk bakpulver

100g smör/margarin

Blanda allt och häll över ½liter bär.

(Eller hälften under/hölften över)

Grädda mitt i ugnen i 220 grader C i ca 25 minuter.

Servera grädde, vaniljsås eller glass till.

Njut!

Besök gärna: Mrs Netis Son

Kolla gärna in på Mrs Netis Son. Där berättar jag om mina erfarenheter som mamma till ett barn född med Down syndrom.Jag har precis börjat med att berätta om mina upplevelser från graviditet till och med den första tiden hemma. Men kommer mera. Idag är Christopher 16 år gammal snart 17 år och det har hänt en hel del i våra liv sedan han föddes, jag får försöka skriva ikapp tiden.

En sorglig fågel-dag

En solig dag på sommarlovet hittade vi en skadad fågel på vår grusväg. Barnen tog sig an den stackars fågeln för att skydda den från grannarnas katter och hundar. Han bara låg där alldeles stilla i gruset och kunde inte göra någonting. Emilia tog ömt upp honom i sin famn. Vad ska han heta han måste ju ha ett namn. Oskar fick bli hans namn. Emilia höll upp Oskar och då gjorde han en ansats till att flyga. Han försökte, men störtade ner i det höga gräset efter bara ett par meter. Han plockades varsamt upp igen för att sedan bara ligga i Emilias varma, trygga famn. Han verkade inte alls rädd utan låg bara där, stilla för att ta igen sig. Barnen var väldigt oroliga för honom och ville så gärna hjälpa honom. Men vad gör man? Vad är det för något fel på honom? Vi pratade med ett par godhjärtade grannar om Oskar och de tyckte att vi skulle låta honom vila i gräset. De hade ofta fåglar som flög in i deras fönster, de brukade repa sig efter ett tag, han kanske bara är omtöcknad efter en "störtdykning".

Han fick en plats i skuggan av vår stora gran. Barnen turades om att sitta på vakt. Det vore ju hemskt om en hungrig katt kom och tog honom.

Tyvärr återhämtade sig aldrig fågeln Oskar. Efter någon timmes vakande dog han.

Lillasyster Emma visade sorgen mest öppet och det var riktigt hjärtskärande att se henne så ledsen. Hon fick oss alla med på begravningen. Vi fällde en tår, barnen för fågeln och jag för att barnens känslor var så starka och berörde mig. Jag, min man och alla fyra barnen letade upp en vacker plats i utkanten av tomten, en blommande äng med svajande gräs och Midsommar-blomster. Fågeln Oskar fick en värdig begravning. Vi plockade blommor och la på graven. Sedan sjöng vi "Alla fåglar kom hit re´n". Ingen vidare begravningssång kanske men det var den enda vi kom på, och den handlar ju om fåglar så den fick det bli. Dessutom blev vi genast på bättre humör, för sången passade ju inte alls!

Sommarlat

Tänk vilken härlig sommar det har varit!
Inte för att solen alltid sken på oss, men att få vara i en underbart vacker miljö och bara njuta.
Nog för att det alltid finns att göra, laga mat, tvätta och en massa annat. Men visst känns det så mycket lättare på sommaren. Vinden är varm, fåglarna kvittrar och sjön glittrar så vackert i solen. Barnen springer barfota, har sommarlov, inga läxor, föräldramöten eller tandläkarbesök. Jag har förmånen att ha världens bästa föräldrar, det är inte alla förunnat. De köpte en stor röd "sommarstuga", Den räcker till vår stora familj, brorsans familj och dem själva. Varje familj bor i sin egna lägenhet och sköter sig själva. Det kan inte bli bättre! Att få vara tillsammans med dem man älskar mest i en fridfull miljö.Vill man bara vara ensam så kan man dra sig undan för lite egen tid. Det kallar jag semester!